I morse ringde min läkare mig, han haft fixat en akuttid till mig på hudkliniken för att få träffa en specialist. Aldrig varit med om att det gått så fort! 

Fick inte träffa en utan faktiskt två läkare där inne. De tittades, pratades, frågades och så tog de vävnadsprover som nu är skickade till labbet. Ska även lämna fler blodprover men labbet hade stängt för dagen så det får fixas i morgon. 

Ingen diagnos är satt men de hade 2 möjliga diagnoser som ska bekräftas med proverna. Fram tills dess ska jag trycka i mig en dunderkur med kortisontabletter (ska vi slå vad på hur mycket vätska jag kan samla på mig - som ett bevis på höjden av all jävulskap typ!) Och ta en annan typ av kortisonsalva till det. 

Så tror de att jag ska bli bra. Jag hoppas innerligt det. För det är fruktansvärt nu, vad jag än gör, vilka mediciner jag än tar, så blir utslagen bara fler och fler. Och de kliar så jag blir tokig. Det tar all min viljekraft att inte klia sönder mig fullständigt och det kliar så jag inte får sovit. Det kliar det kliar och det kliar!

Inte riktigt det kan önskar med en 3 veckors bebis direkt. Nu vill jag bara bli frisk. Fri på alla problem med kliande utslag, stygn som bråkar, bristningar som svider, fiffi som ömmar, foglossning som trilskas, mage som gnäller, känslor som svajjar, kropp som är vätskefylld, järnvärde som är lågt o.s.v 

Nu vill jag bara få kunna fokusera på att vara en underbar mamma till Valentino! 💙