En saknad som smärtar


I natt drömde jag om farfar. Han finns ofta i mina drömmar och det brukar göra mig varm. Men senaste tiden har jag inte riktigt kommit ihåg drömmar, eller varit riktigt med alls. Slut på energi och ångestfyllda kvällar tar ut sin rätt. Tack och lov börjar det vända, tack vare min underbara familj ♡

Men i natt drömde jag, om farfar. Men det var en så stressande dröm. I drömmen jagade jag efter farfar för jag ville att han skulle hinna träffa Tino innan det var för sent. Jag stressar och gråter med Tino i famnen och lyckas inte hitta farfar. 
Vaknar med sorg. Så stor sorg. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom, fortfarande. Varje dag säger jag till Valentino att hans pappas farfar hade älskat honom till världens ände, om han bara hade haft chans att mötas.
Det smärtar mig så enormt att farfar aldrig fick uppleva att vår dröm blev sann. Vi pratade mycket om barn och vår längtan efter barn. Han hade varit så glad för vår skull, och han hade varit så stolt över Tino. Jag vet att han hade varit en del av hans liv. En ovillkorlig kärlek. Så det smärtar djupt. Smärtar att farfar aldrig får dela den upplevelsen med oss, att jag inte kan skicka foton och filmer och berätta allt galet han hittar på, saknar att inte få höra roliga kommentarer tillbaka. Och det smärtar så att Valentino aldrig får lära känna personen som vi älskade så mycket att vi valde att ge hans namn till honom. Det är en sorg. En stor jävla sorg. 
#1 - - Mamma:

Tyvärr fick han inte se er glädje över Valentino men han finns i era hjärtan med många fina minnen och ni vet vad ni betydde för honom när han levde och han fick känna er kärlek det betyder allt.

Svar: ❤❤❤❤
Sandra Kaun