Så då blir jag mer stressad. Vilket får min hjärna att reagera starkare och lamslå mera.

Jävligt ont cirkel. Som jag inte lyckas ta mig ur 😞

Men en sak ger mig ro, och det är att se glädjen hos min förstfödda när han upptäcker att han är bra på något. Som att baka. Han ville prompt baka en födelsedags/julgranstårta till sin morbror. Så det fick han såklart göra (tyvärr inte till morbrors födelsedag som det var tänkt för jag orkade tyvärr inte)

Men han var så stolt över sitt mästerverk.

Sedan ikväll beslutade vi oss för att göra hemmagjord pizza. Valentino älskar pizza, är det han kan äta mest och oftast. Men aldrig gjort en själv. Så han var väldigt spänd.

Och han var så fokuserad på att lyckas skära till korvbitarna (och äta upp hälften såklart), lägga ut allt på sin bit av pizzan. Strö på majs och ost, nalla till sig lite brieost med. Och sedan titta på när den gräddades i ugnen.

Han var så nöjd och glad. Och det värmer i mammahjärtat. Det ger ro för en liten stund ❤️

Älskade unge. Kan säga att han nöjt åt upp hela sin stora pizzabit när den väl var klar!