Nattens arbetspass var lite tung, många tankar och känslor som bubbla upp, så som det ofta görs just nu. Jag körde runt och lyssnade på musik som hjälpte mig.

Och så fylldes jag med sådan saknad. Jag saknade plötsligt farfar så mycket. Han är alltid saknad, men ibland blir det så dära superdupermycket. Och i natt blev det så. För jag visste att förr kunde jag stannat bilen och bara skrivit "det snurrar en massa nu", så hade han vetat. Han hade förstått och han hade lyssnat, uppmuntrat och stöttat. Han var bäst på det, han var en så fin vän.

Så det var tungt i natt. Så som det kan vara..