Det är något jag fortfarande behöver träna på, att slappna av.

Jag är jämt stressad. Inte nödvändigtvis om ställen en ska till och dylikt, utan mer att disken måste diskas, tvätten måste tvättas, rabatten ser förjävlig ut, golvet är inte dammsugat på flera veckor o.s.v Det är ungefär så det går runt i mitt huvud dygnet runt. 

När Valentino föddes började jag faktiskt bli medveten om detta och insåg att det inte är det sundaste. Med ett litet barn ska och kan inte fokus vara på allt annat, utan på bebis, och på en själv. Hushåll och alla andra måsten är inga riktiga måsten, det är ju ingen som dör för att jag inte hinner tvätta eller att rabatten ser förjävlig ut.. 

Och jag har blivit bättre på det absolut. Men jag måste medvetet välja att slappna av, det kommer aldrig naturligt för mig att strunta i saker för att hinna göra annat, utan jag vill göra allt, på en och samma gång, hela tiden. Det är för tröttande och något jag inte vill. Så jag tränar i att sålla bort de påhittade måsten. Och tränar på att tillåta mig själv att inte alltid behöva satsa 100 % i varenda sak. Så jag börjar bli bättre.

Men med pågående flytt, hembesök med BVC, makens födelsedag och dylikt, ja då börjar den vardagliga stressen. Måste hinna allt.

Kroppen tar stryk. 

Så nu slappnar vi av lite. Sitter mer i soffan. Vilar, trots disk, stök, kaos.

[Gilla gärna inlägget]