Ibland får man ge upp. Krypa ner under täcket. Ta lugnande och bara låta tiden ha sin gång.

Så har det varit idag.

Det har varit mycket, den tomma känslan som alltid skapas efter en resa eller stor händelse, ångest över skola, stress och stress inför skolstart på nya kurser. Lägg sedan till känslorna som stretar åt alla håll för min familj, om ekonomi och framtid. De senaste dagarna har jag kämpat för att hålla mig ovanför ytan med en ångest liggande i grunden.

Men sedan blev det strul, stor mensvärk och införstående i ännu mer ekonomiska utgifter.

Så jag orkade inte längre. Tårar och en inre stress som inte kan kontrolleras. 

Så är livet ibland. Man får ta det. Acceptera det. Erkänna sig besegrad och göra det bästa. För min del är det medicin, sängläge med sitcoms och choklad. Det kommer släppa. Det kommer passera. Det gör det alltid. Det ordnar sig alltid...