Plötsligt var vår lilla prinsessa 1 år! Vart tusan tar tiden vägen? Jag minns det som i går när vi låg och myste tillsammans på BB i vår egna lilla bebisbubbla! Saknar den upplevelsen och kan absolut säga att det är sorgligt att det var sista gången man fick uppleva den, för den sista BBvistelsen var verkligen så underbar!

Men jag älskar att följa hennes milstolpar. Och jag finner ingen stress eller önskan att hon ska nå nästa milstolpe så fort, man man gjorde med sina första barn. Som nybliven mamma var man så på att de skulle börja krypa, börja gå, börja prata etc att man lite glömde att vara i nuet. Men Mila har fått mig att lära mig att stanna upp och njuta. När hon var nyfödd så lät jag ofta disken vänta trots att det stod som ett berg i vasken, för Mila hade somnat i min famn. Tidigare passade man på att göra hushållssysslor så fort man kunde när de somnat, men denna gången lät jag mig vara i stunden och njuta av att höra hennes andetag, känna hennes värme på mig, andas in hennes doft. Och det gör jag fortfarande, jag är mer i nuet med henne och jag älskar den rofylldheten.

Men det är svårt att ett år har passerat redan. Vår sista bebis har blivit ett år gammalt. Galet! Men hon är så fin, fortfarande så liten, knasig och unik där hon hittar egna vägar när hon ska utforska världen. 
Och vilken fin födelsedag hon fick, firad av nära och kära med massa fina presenter och god tårta!