Och så blir du 1 år.
Så är stunden här. Klockan 04.32. Stunden då det gått exakt 365 dagar, stunden då det gått exakt ett helt år sedan du såg dagens ljus.
Jag minns den stunden som det var i går. Jag minns den enormt smärtan, jag minns hur kroppen inte slutar skaka, jag minns ett intensivt explosivt tryck inåt (sugklocka) för att sedan känna ett stort fladder som kom och tog bort tryckreflexen. Jag minns det som i går hur jag knappt hann se dig innan du försvann ut. Minns att jag låg still och bara lyssnade... försökte vänta ut dig. Sedan har vi hur du började skrika och jag slappnar för första gången på 7 timmar av.
Sedan får jag äntligen tillbaka dig. Du är varm och torr. Och ser på mig med kärlek. Du är inte förvirrad eller rädd, du bara är. Jag är så trött så jag orkar knappt hålla dig, min kropp har inte slutat skaka än. Men du är där, du är varm, du är.. du.
För 365 dagar sedan fick jag äntligen hålla dig i min famn. För ett år sedan fick jag uppleva ett mirakel jag inte visste fanns.
För ett år sedan föddes du. Min älskade son. Vår älskade son. Robin Evan Valentino Kaun. Älskad från första stund. Du är vår sol och vår värme.
Idag blir du ett år. Det känns som du alltid har varit här men samtidigt som att du kom igår. Det går inte ens att förklara.
Men vi älskar dig. Till månen och tillbaka. Tusen miljoner gånger om ♡
Grattis på födelsedagen min älskade lille pojk ♡
[Gilla gärna inlägget]