[bilder tagna av duktiga Frida Nilebo]

Igår var jag på nytt möte med min läkare och sköterska på psykriatrin, mycket prat inför förlossningen just nu då den tack och lov närmar sig nu!

Dessa människor är nog de första inom psykvården som kan se igenom mig, de ser (och förstår) att jag sätter upp en fasad, oavsett om jag menar det eller inte. Det är en reflex. Det är skönt att någon läkare för första gången kan se och erkänna det, då min "duktiga patient"beteende ofta ställer till det. 

Sedan ställa frågor jag inte kan ge svar på och tankar som sätter sig för att mogna inom mig.

Men det känns ändå som vi arbetar mot ett gemensamt mål och det är ovanligt i min värld.

Sedan idag var jag hos läkaren med Valentino. Han går hos samma läkare som jag så när han var klar med att undersöka Valentino så började han prata om min järnbristanemi då den retar honom då han inte hittat felet än trots att jag haft detta problem i över ett år nu. Han berättade att han sett nya studier där min stämningsstabiliserande har kopplats ihop med järnbristanemi som en ovanlig biverkning och sa att vi kanske borde överväga att byta medicinen. Så då har jag kanske det roliga att se fram emot i sommar/höst. Men är det medicinen som gör detta så är det definitivt värt att byta för jag orkar inte dippa såhär hela tiden mer då anemin inte bara gör min fysiskt dålig utan den triggar min ångest och depression med.

Så vi får se hur det slutar.

Men först måste lillasyster komma, det är första steget för att jag ska bli bättre igen ❤️