Det är mycket nu, jag är trött, stressad, orolig och självkritisk. Det är mycket med jobb, skola, familjeliv, framtidsplaner o.s.v 

Så jag är trött. Och jag är tillbakadragen. Men något som alltid alltid alltid ger mig glädje, styrka och värme är att höra Valentinos skratt.

Att se han lycklig är det allra bästa jag vet.

Därför var en stund hos mamma guld värd för någon dag sedan, solen kom fram och jag satt i en gungstol och såg på när valentino lekte med mormor, morfar och morbror. Det var vattenlek till hundra procent och han var så lycklig. Precis det som ger näring till själen.