Jag behövde ett andrum så jag och Robin beslutade oss för att ta med Valentino till Göteborg. Stanna på mitt favorithotell och gå på jul på Liseberg. Julen ger mig frid och jag längtade efter resan.

Mattheo fick stanna med mormor & morbror (först några timmar hos moster) och så fick Tino all fokus.

Vi åkte vid ett på lördagen och spelade julmusik hela vägen till till Göteborg. Checkade in på det underbara hotellet, Valentino fick en nalle i present vid incheckningen, han var så taggad. Väl på vårt rum så skulle Tino "dekorera" rummet vilket innebär att han installerade sig så som att plasera sina nallar vid sin säng, sitt godis på rätt ställe och så vidare.

Natten innan resan hade min förkylning börjat komma tillbaka och väl på hotellrummet kom febern i full hastighet. Ville bara gå in på Liseberg men istället låg jag fullt påklädd under ett stort tjockt täcke och skakade av köld. Inte riktigt vad jag önskade. Men efter någon timme hade medicinerna gjort nytta och vi kunde äntligen bege oss ut.

Fullt påbyltade allihopa gav vi oss ut på Jul på Liseberg!

Det var magiskt. Vädret var perfekt. Lagom med folk. Det var som att gå runt i ett vykort, det var magi. 

Vi lekte på stora lekplatser, Tino körde farfarsbilar, tävlade, kollade på julmarknadsstånd, köpte gott att mumsa på. Och ofta så stod jag bara och tittade på miljön jag befann mig i. Och jag kände glädje. Där fanns ingen ångest. Ingen stress. Inga malande orostankar, inre krisplaneringar eller självhat. Det var bara ett lugn. En glädje i att få skratta med min familj. Att få nynna på julmusiken bland hundratals av snötäckta julgranar, känna doften av glögg och eldbrasa . Jag kände bara ro, att kunna andas utan ansträngning. Njuta av nuet.

Valentino fick träffa tomten och önska han en god jul. Tack och lov förmedlade han inte önskan han pratade om i kön till tomten, då pratade han om 10 hundar 😂

Valentino ville såklart ha en ballong och även om den var allt för dyr så kunde jag inte säga nej. Att se hans lycka och höra han skratta av förväntan och iver när han får någon han önskar sig värmer hela själen.

Han lyckades även lura till sig en klubba 😜😍

 Vi hade alla så roligt och tiden gick allt för fort. Jag hade ju tyvärr slösat bort en timme av vår planerade tid på Liseberg på att ligga nerbäddad med feberfrossa, vilket gjorde att tiden rusade fortare än önskat. Klockan blev 22 och parken stängde. Valentino var helt slut så var hög tid att gå tillbaka till hotellet. Men man kände sig inte riktigt färdig, eftersom vi gick in senare än planerat tyvärr.

Så allt sågs inte. Men det fanns inte så mycket mer att göra åt det. Besöket var magiskt. Och det var allt som var viktigt. Helt enormt magiskt. Och så roligt. 

Vi gick och la oss och sov gott. Men min förkylning gjorde att jag hade svårt att sova riktigt djupt, så vaknade mycket. Senaste tiden har jag vaknat upp vid 5-6 oavsett plats, trötthet och planer. Så gjorde jag även nu men med världens halsont. Make och son snarkade båda lika högt så mina öronproppar kunde inte stänga ute det vilket jag viste innebär att det inte fanns någon chans för mig att få mer sömn den natten. Så jag gjorde mig en kopp varmt te och startade tvn, så satt jag under täcken drickandes mitt te och njöt av utsikten på tjugoandra våningen.

När resten av familjen vaknat gick vi upp till högsta våningen för att avnjuta den bästa hotellfrukosten som finns. 

Efter det passade vi på att låta Tino leka i lekrummet en stund innan vi sedan packade ihop oss för att checka ut.

 Vi satte sedan kurs mot Gekås Ullared för lite julshopping.

Valentino hade tjänat ihop en hel del egna pengar och såg fram emot att få spendera dom! Kan säga att han köpte Lego för var enda slant ☺️😂

Själva fick vi köpt en del julklappar, en del saker till lägenheten och så en del saker för att unna sig ❤️ Fick köpt en jättefin julklänning med matchande örhängen som jag ser fram emot att få ha på mig på våran första jul i nya lägenheten ❤️

Vi passade på att äta god mat med innan vi tillsist packade in allt i bilen för att bege oss hem.

Valentino satt sedan nöjd hela resan hem efter två dagar fulla med bus ❤️😊

Och det var verkligen en underbar tripp bort från verkligheten. Från det att vi startade resan mot Göteborg så hade jag ingen ångest eller oro/stress eller något, det höll i sig ända tills vi var på väg hem då första orostanken dök upp. Det var bara snabbt och flyktigt när jag satt i bilen en stund innan vi var framme. Men det var ändå första oron på över ett dygn, så den märktes.

Vi åkte och hämtade minimannen och sedan direkt hem för att lägga två trötta pojkar. Det var många minusgrader vilket gjorde det väldigt kallt att bära in allt från bilen men desto skönare att lägga sig under ett varmt täcke.

Blev tyvärr ett bakslag för mig på kvällen när jag landade i sängen, ångesten tog tag i mig med sådan kraft att jag grät hejdlöst i närmare en halvtimme. Ångestattacken var så jobbig att försöka ta mig igenom då kroppen redan var skör av en superförkylning. Att gråta gjorde att huvudet pulserade, halsen rev och ibland började jag hosta så jag inte fick luft. Hemsk hemskt hemsk ångestattack…

Enda fördelen var att jag sedan var så slut att jag somnade tvärt och sov fram till klockan 6.

Så här i vardagen igen så är livet fortfarande lika kämpigt.

Men det gör också att sådana korta stunder som Göteborgsresan, blir helt livsavgörande.

Jag fick ett dygn utan ångest, jag fick ett dygn med glädje, julmys, värme, kärlek, skratt.

Jag önskar det kunde vara längre, men man kan inte få allt här i världen eller hur?

Så just nu tänker jag bara blunda så ofta jag kan och minnas känslan jag hade när jag stod mitt där bland alla julljusen och snön medans julmusiken spelades i högtalarna. Den känslan ska jag bära inom mig så länge jag kan 🙏🫶