Mattheo har verkligen börjat utforska sin omgivning, han kryper och försöker resa sig. Och jag ser hur han kämpar, och han intresserat förflyttar sig. Jag ser glädjen i när han når ett mål. Och hans skratt när han märker att jag tittar på honom och vi får ögonkontakt är helt magisk. Det är en delad glädje mitt i stunden!

Och idag var vi iväg på XXL, mamma hade vunnit ett presentkort till mig och de hade stor rea nu så tänkte att det är nu man ska passa på. Valentino fick där sett något som han önskat och pratat om i över ett halv år, nämligen en blå scooter. Han provade den och hade så kul. Och var så ledsen när jag sa att vi inte hade tillräckligt på presentkortet för att köpa den. Visade sig dock att han faktiskt hade pengar samlade på mixen, och sen så hjälpte mormor till med en liten slant, och poff hade han tillräckligt för att kunna köpa den fina blåa sparkcykeln!

Och han var så glad, han skrattade och gick runder och berättade hur mycket han älskade den och att han skulle visa mormor den. Han var så nöjd över att äntligen få den.

Älskade älskade unge, att kunna skänka sån glädje till dig värmer så mycket i hela min själ. Att jag sedan får lyssna om och om igen på hur otrolig fin och bra du tycker scootern är, och måste titta vid varje sväng du glatt tar, eller hur överraskning jag varje gång måste vara över att du berättar att du har en blå scooter, det gör mig ingenting. För det gör du med sådan lycka, att det smittar av sig på mig och ger mig lycka och sinnesro ❤️

Inte fått mycket annat gjort, inte skola, inget pappersarbete, inget direkt hushållsarbete. Men jag har varit med min familj. Jag har lekt med mina barn. Och det är faktiskt det viktigast just här och nu ❤️