Hur kan den här lilla sessan redan hunnit bli 3 månader???

Kan inte förstå hur fort tiden går!

En del av mig är så spänd på att se hur hon kommer bli, om hon blir mer försiktig av sig som Tino eller sjövild som Mattheo. Se henne gå sina första steg, se henne leka med leksaker. Se vad hon gillar.

Men en annan del får bara panik över att hon växer så det knakar, att hon inte längre är nyfödd, att hon redan är tre månader.

Är en ständigt inre konflikt. Och det enda jag kan göra är att försöka att verkligen vara i nuet. Att njuta av varje dag, att ta mig tid att mysa med henne, dofta på hennes bebisdoft när jag pussar hennes huvud. Att insupa varje leende när hon tryggt ligger i min famn.

Att bara uppskatta nuet.

För hon är en gudagåva, precis som sina bröder så är hon mitt allt. Men det var hon som bestämde att hon skulle hit, och jag är så glad över att jag fick bli mamma till just henne, till min lilla prinsessa.

Som redan nu är så beskyddad och bortskämd av sina två storebröder som alltid ser till att hon har det bra. Som älskar att mysa med henne. Som delar hennes framsteg ❤️

Men tiden, ja ack så fort den går…