Idag var dagen han längtat efter så länge äntligen här! Det var dags att börja skolan! Eller som han själv säger -"den riktiga klass-skolan".

Han var så förväntansfull och sprang mer eller mindre hela vägen till skolan!

Och vi föräldrar fick lov att vara med och titta på under deras ceremoni de har för terminstart där förskoleklassbarnen välkomnas och får en medaljsrosett av de äldre barnen. De små barnen stod blyga inför den nya miljön, fyllda av spänningar.

Men jag själv stod mest och undrade vart fasiken tiden tagit vägen?

Här stod jag och tittade på hur min förstfödda börjar i den stora skolan. Hur gick det till? Plötsligt är han inte så liten. Och det värkte lite i mammahjärtat, som sedan nästan exploderade av stolthet och glädje när han efter skolans första dag kom utspringandes med ett leende från öra till öra.

Min lilla Valentino. Som inte är så liten längre. Min stora lille kille. Min skolpojke!