Idag hade jag tid hos psykriatrin med både min sköterska och läkare. Lilla sessan fick då följa med. Och jag tror nog hon livade upp hela stället ❤️ Sköterskan fick gosa med henne och visade upp henne för andra kollegor, så gulligt ☺️ 

Var även ett skönt besök där idag, för det är första gången jag kunnat säga att saker känns bättre. Livet känns faktiskt bra. 

Vi avvaktar dock för att se så det håller sig. Än så länge vet vi inte om det är för att man befinner sig i en form av bebisbubbla som skapar en form extra endorfiner eller om det är så att mitt depressiva episod faktiskt varit över ett tag med att graviditeten och konstanta låga järnvärden (som vi lärt oss triggar fram min ångest) tyngt ner och maskerat det. Det får tiden avgöra. Men just nu vet jag bara att sedan kejsarsnittet var gjort och Mila kom så har livet äntligen känts ljusare, jag har kunnat andas lättare, känt en större inre frid än på över ett år.

Givetvis hoppas jag att detta stannar så att saker har vänt, men oavsett vad, så passar jag bara på att njuta av nuet. Av bebisbubblan, av energin som är tillbaka, till lättheten, till glädjen med familjen. Jag tar tillvara på varje dag ❤️